Bestigningen av Kebnekaise den 29 juli 2004

Kebnekaise-massivet

Sommaren 2004 gjorde min man och jag en fantastisk fjällvandring. Vi är ganska vana fjällvandrare och vi hade länge planerat att bestiga Kebnekaise (2103 möh), men av många olika skäl blev vandringen inte av förrän sommaren 2004. Vädret var underbart vackert och ganska varmt. Ett perfekt väder för en bergsbestigning, och vi såg fram emot en fin men ganska tuff vandring upp till toppen av Kebnekaise. Det blev tufft, mycket tufft att vandra upp till Kebnekaises sydtopp. Det var tur att jag inte insåg svårigheterna innan, då hade jag nog inte gett mig iväg.... När vi hade avverkat ungefär 1/3 av uppstigningen började jag förstå allvaret i denna vandring. Men då ville jag inte backa ur. Hade jag kommit så långt, så ville jag nå toppen!

Denna tur tar vanligtvis mellan 8-12 timmar för tränade personer. Vi var ute och vandrade ett dygn! Min man hade säkert klarat av turen på 10-12 timmar för han är mycket vältränad. Men jag var inte riktigt i den form som krävs för en sådan tuff vandring, det insåg jag så småningom. Vi gick den Västra leden som är längre, och mycket mer konditionskrävande. Den Östra leden är kortare men innehåller bergsklättring och glaciärvandring. Mest för proffs.

Vandringen blev en stor utmaning för mig och målet en enorm, fantastisk upplevelse. 


Rosenrot, en fjällblomma

Känslan av att stå där uppe på Kebnekaises spetsiga snötopp, se den vidunderliga utsikten av milsvida fjällmassiv nedanför, och veta att man klarat denna tuffa vandring var helt otrolig och obetalbar: Jag klarade det! Att sedan nedklättringen var nästan ännu tuffare, det förstod jag inte riktigt då.

 
På väg upp...              1,5 timme kvar till toppen.....

De sista kilometrarna av den ca 2 mil långa vandringen grät och kröp jag på mina knän... Jag blev helt stum i benen. Jag nockades rejält av fysisk utmattning. Jag gick som "Krister" i buskis-revyn; jag flaxade med armar och ben.

Mitt i natten lade vi oss på marken några kilometer från fjällhotellet och jag somnade av ren utmattning. Jag orkade bara inte gå vidare! Så småningom, på något sätt, kom vi slutligen tillbaka till fjällhotellet klockan 4 på morgonen.


En fantastisk utsikt från sydtoppen

Vi sov några timmar, innan vi morgonen efter tog helikoptern ner till Nikkaloukta och hyrde en stuga på den fina turistanläggningen där. Där vilade vi våra trötta kroppar och firade bestigningen av Kebnekaise med en god middag i den smakfulla matsalen.

Middagen bestod av fjällröding och en flaska gott vin och det smakade ljuvligt, underbart gott!!

Trots alla mödor..... Vandringen till Kebnekaise blev ett minne för livet. Ett underbart minne. Nästan lycka....

  


Kenneth på toppen!

Tillbaka till första sidan