Fängsjö
När jag för många år sedan började intressera mig
för Fängsjös historia fann jag följande artikel av den lokale hembygdsforskaren
Paul Lundin. Den historia som Paul berättar i sin artikel, och som han i sin tur
hade hört av äldre ortsbor, inspirerade mig att forska vidare på denna bys
historia. Fanns det en sanning bakom berättelsen? Jag citerar delar av
artikeln:
"Fängsjö grundades 1826 av två dala-soldater från
Orsa, Erik Ersson Ståbi och Anders Andersson, och som de flesta andra dalkarlar
lär de två grundarna ha varit otroligt tjuriga och envisa. Nu skulle emellertid
Lidgatubönderna innan dalkarlarna gjorde sin entré på orten, ha börjat odla och
röja och av förklarliga skäl opponerade sig nu dessa över intrånget och lade
fram saken inför tinget. Men i kungliga brev som dalkarlarna lär ha varit i
besittning av, hette det att de med anledning av sina inom försvaret utförda
tjänster hade rätt att grunda nybygge var de ville på kronans mark. Och
Lidgatubönderna hade inte varit nog förutseende att kronlösa platsen!
Följaktligen erhöll
soldaterna laglig rätt att bruka platsen i Räfsjöklippens skugga och stället
fick till att börja med namnet Tannflohögden efter den stora bergskedjan i
öster och nordost, där Näfvernäsan är den högsta toppen. Ståbi och Andersson
odlade, röjde, svedjade och timrade upp sina hus och ladugårdar. Ståbi var en
skicklig fiolist och förnöjde fristunderna med dalalåtar. Men Lidgaterna hade
inte glömt nederlaget och en vacker dag uppenbarade sig en delegation från byn,
visade upp en skrivelse som de också uppläste och vari bråk och kiv som varit
rådande nu skulle biläggas och tvisten om Fängsjö helt skulle läggas ner. Ingen
var gladare än de två dalamännen, och de tecknade villigt ner sina bomärken
under det uppvisade papperet. Ingen av de två kunde tyvärr läsa eller skriva.
Hade de besuttit dessa färdigheter skulle de säkert ha aktat sig för att skriva
på.
I
verkligheten skulle papperet ha innehållit en avsägelse av Fängsjöbyn till
Lidgatubönderna. Det hela skulle nog ha gått i önskad riktning om
Lidgatubönderna tänkt på att skaffa hustrurnas namnteckningar, ty härigenom
fingo soldaterna behålla halva Fängsjö och Lidgaterna tog den andra halvan.
Så
slutade alltså striden om Fängsjö skogsby eller som den då hette Tannflohögdens
nybygge. Senare mot mitten av 1800-talet lät Ståbis son Anders Ersson, som nu
tagit över stället, döpa om byn till Fängsjö, en viss förenkling av namnet Fägnesjö
som var namnet på sjön intill byn, och lade själv till släktnamnet Feng efter
sitt eget sonnamn - något som gav anledning till att Fengs egna söner utökade
namnet till Fängström." Slut citat
av Paul Lundin.
Jag förstod att bakom denna historia fanns en
"sanning", trots att tiden med största sannolikhet friserat och
förvanskat den verkliga historien. Men "ingen rök utan eld"
heter det ju, och den smått osannolika historien om hustrurnas omedvetna men
lyckosamma insats för att behålla den mark som de och deras män ansåg ha blivit
deras, blev den inspirerande faktorn till min forskning om Fängsjö. Jag
har, (tyvärr kanske...) inte hittat något dokument som tyder på att
hustrurna varit delaktiga på det sätt som Paul Lundin beskrivit. Jag har dock hittat en hel del gamla dokument och
arkivmaterial kring Fängsjös historia som visar att det under flera tiotals år
förekommit trätor och tvister mellan Lidgatubönderna och Fängsjös
nybyggare om åborätten till marken på denna kronomark. Det är intressanta dokument,
trots att innehållet i dem i långa stycken är svåra att tolka p.g.a. den
ålderdomliga och högtravande svenska som var vanligt på 1800-talet och
tidigare. Jag vill dock göra en kort sammanfattning av Fängsjös historia
utifrån dessa dokument:
Erik
Ersson Ståbi f 1791 med hustru Brita Ersdotter f. 1786 flyttade från Stackmora
i Orsa till Resele våren 1826. Familjen bestod även av de fyra barnen Anders f
1815, Erik f 1818, Hans f 1823 och dottern Anna f 1825. Erik Ersson Ståbi hade
tidigare varit soldat i Orsa kompani varifrån han begärde och fick
avsked den 27 juni 1825. I GMR (Generalmönstringsrulla)
1825 finns en
notis att Ståbi enligt ett läkarintyg skadat en tå. I
flyttningsbetyget från Orsa 15 nov. 1826 står att Ståbi och hans hustru är till
levernet ärliga men utfattiga.
Redan
någon gång våren 1827 ansökte Erik Ersson Ståbi till Kungl. Majts.
Kammarkollegie om tillstånd att upparbeta ett nybygge i Tanflohögden som
platsen då hette. Familjen verkar dock bo kvar i Resele åtminstone till
1830, eftersom de två yngsta barnen Abraham och Brita Stina är födda i Resele
1827 och 1830. Ansökan om tillstånd för ett nybygge i Tanflohögden avslogs den
21 april 1828 med motiveringen att platsen var olämplig som nybygge. (Vnrl
landskontor D VId:23)
Lidgatu
bönderna hade "sedan uråldriga tider" använt Tanflohögdens skogsmark
som fäbodställe och mulbete för kreaturen och ville av förståliga skäl inte att
några nybyggare skulle komma och ta "deras" marker i besittning.
Trots Ståbis ansökan om tillstånd och att han troligtvis påbörjat
sitt nybygge, undertecknar Ståbi den 13 juli 1829 med sitt bomärke en
överlåtelse av sitt nybygge till Lidgatu byamän:
…."Hvarföre jag af
berörde Byamän (Per Månsson, Pehr
Jansson, Jon Jonsson, Zachris Lidblom, Per Persson, Henry Ersson, Per
Ehrson, Zahris Person och Jakob Peterson; min not.) nu avhållit för min
hitils hafvde kostnad och den inom beskrefne puncter varande ägorymd en summa
af sextio Riksdaler Riksgjels sedlar och hvilken summa nu härigenom kvitteras
då denna trakt och framgent från mig afländer och tillägnas sagde Byamän till
framgent och everdelig besittning......”
Man
undrar om Ståbi har klart för sig vad han skriver under, eftersom han trots
överlåtelsen fortsätter ha kvar sitt nybygge i Tanflohögden. 1832 köper
Ståbi 1/9 del av nybygget "emot vissa vid köpet betingade förbehåll"
av Per Månsson i Norrtannflo Resele.
Under
1830-talet har en annan dalmas Lassols Anders Andersson f. 1780 från
Mora, med familj kommit till Tanflohögdens nybygge. År 1834 fick Anders
Andersson av Per Jansson i Norrtannflo Resele köpa en 1/9 dels andel i
Fängsjö. 1839 ansöker Andersson och Ståbi åter igen om åborätten till
nybygget i Fängsjö, som platsen nu heter. Den 6 februari 1840 kommer ett
kungligt brev undertecknat av "Carl Johan" med följande lydelse:
"Det OSS i Nåder en slik fastställelse meddela, och jämväl Nådigt förunna
dem tillstånd att utlappa och nedsätta den så kallade Stora Fängsjön, ett
företag som de förment för Nybygget vara högst nyttigt". I ett senare dokument står det att Lidgatu
byamän förverkat sin åborätt i Fängsjö därför att de inte fullgjort sina
skyldigheter att bebygga och uppodla nyhemmanet.
Märkligt
nog överlåter Erik Ersson Ståbi vid 70 års ålder 1861 än en gång sitt nybygge i
Fängsjö till Lidgatu byamän. Samma nybygge som han redan 1855 överlåtit till
sina söner Anders och Hans Ersson Ståbi! Kung Carl och Kammarkollegiet kunde i
en resolution 1866 dock inte "fästa afseende på den af Erik Ersson Ståbi
genom afhandling den 10 oktober 1861 till Lidgatu byamän gjorda öfverlåtelse af
den andel han förut i nybygget till sina söner öfverlåtit, skäligt på det
ändra”, och sönerna Anders och Hans Ersson Ståbi förklarades äga
företräde till besittningsrätten av 1/9-del av hela Fängsjö nybygge.
Vid
Laga skifte 1872 står Ståbis söner Anders och Hans Ersson Ståbi för 1,33 seland
vardera av den sammanlagda 24 seland i Fängsjö. Sju Lidgatubönder står
som ägare för den övriga marken i Fängsjö. Anders Andersson hade redan
1854 överlåtit och sålt sin andel av nybygget.
Hans Ersson Ståbi sålde 1878 sin andel till Erik Johansson Edlund, när
han flyttade till Tängsta, Resele.
Brodern Anders Ersson Ståbi förblev Fängsjö trogen, och blev anfadern
för senare generationer ”Ståbis” i Fängsjö.
I
Jordeboken för södra Ångermanlands fögderi 1825-1875 står att nybygget tillkom
1830 och fick 48 skattefria frihetsår, halv skatt från 1866 och hel skatt från
1878.
Om du har frågor, kommentarer, tillägg eller något gammalt kort
från Fängsjö, hör gärna av dig!
Källhänvisningar till ovanstående dokument får du gärna om du kontaktar
mig. anita.omsjo@telia.com
BILDGALLERI från Fängsjö hittar du här
HUSFÖRHÖRSLÄNGDER Fängsjö 1841-1968 här